Vem känner dig bäst: dina vänner eller Facebook?

Av tisdag, januari 13, 2015 No tags Permalink 0

Idag medverkade jag i radioprogrammet Myteriet i  X3M för att svara på frågor om Facebook verkligen kan analysera vår personlighet bättre än våra vänner. Bakgrunden är den studie som publicerades förra veckan från Cambridge.

I den vill forskarna ta reda på om människors personliga egenskaper kan bedömas genom att studera vilka sidor man gillar på Facebook. Studien visade att man utan mänsklig inblandning kunde analysera personliga egenskaper i många fall bättre än kontrollgruppen: riktiga vänner.

Att bedöma personliga egenskaper hos en andra är en av de mest fundamentala funktionerna i samspel mellan människor och ingenting nytt. Sedan urminnes tider har vi bedömt och analyserat vår omgivning baserat på deras val. Vilken bil man kör, vilken musik man lyssnar på, vilka idrotter den sysslar med etc. Vår personlighet visar sig genom våra handlingar, känslor och beteende helt enkelt.

Med hjälp av data från Facebook och självskattningsformulär skapade forskarna en formel för att förutspå vilken personlighet innehavaren av en Facebookprofil har.

Vad är personlighet?

I studien använde man en förenklad modell av personlighet. Man utgick från den sk femfaktormodellen för att beskriva deltagarnas personlighet. Femfaktormodellen menar att det finns fem stycken drag som tillsammans utgör personlighet. Dessa drag är enligt dess anhängare oberoende av situation och kultur .

Femfaktorteorin

 

 

 

 

 

 

 

 

Metod

I studien ingick 80.000 människor. Man började med att låta 70.000 svara på frågor om sin personlighet via ett webbformulär. Därefter analyserade man vilka sidor de gillade på Facebook. Frågan var nu om man med hjälp av insamlad data kunde dra slutsatser om de resterande 10.000 respondenternas personlighet genom att analysera deras Facebookprofiler.

Man lät även vänner och kollegor tycka till. Till sist frågade man deras livspartners.

personality judgement

 

 

 

Resultat

Resultatet var tydligt. Datorn kunde med hjälp av modellen bedöma deltagarnas personlighet bättre än vänner och kollegor. Datorns analys stämde alltså överens med individernas egna självskattning än den som vännerna gjorde. Däremot var livspartnern bättre i sin analys. Den stämde bättre överens med självbilden än den datorn levererat.

Några funderingar

Metoden har några brister, den jag tycker är tydligast är att modellen baseras på att det är testpersonen som avgör sin personlighet. Man kontrollerar om analysen av vänner eller datorn stämmer överens med personens egen bild av sig själv.

Om personen har en bild av sig själv med vissa personliga egenskaper slår det igenom både på vilka sidor man gillar på Facebook och hur man beskriver sig själv. Det kanske inte är den bilden vänner och kollegor har och det betyder inte heller att det är vännerna och kollegor som har fel.

Styrkan i modellen är ändå att datorer och Facebook har ett enormt mycket bättre minne än människor. När vi bedömer andra så baserar vi det ofta på deras senaste handlingar eller sådant som skett senaste året. Formeln för analysen är däremot helt fördomsfri och analyserar baserat på nuvarande och historiska data.

Så frågan kvarstår:

Vem är bäst på att bedöma Din personlighet:
Du, Facebook eller människorna du umgås med?

Källor:

http://www.pnas.org/content/early/2015/01/07/1418680112.full.pdf+html

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0092656603000461

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0092656603000461

 

 

Därför behöver alla en policy för sociala medier

Av torsdag, juni 12, 2014 No tags Permalink 0

I sociala medier är gränsen mellan privat och representant hårfin eftersom det aldrig helt går att frikoppla någons åsikter från arbetet den utför. Umeå universitet har hamnat i hetluften efter att en anställd skrivit nedlåtande på Twitter. Universitetet har replikerat med att de anställda har yttrandefrihet vilket är rätt och rimligt.

Jag kommer att tänka på följande uttalande om vilka organisationer som bör ha en policy för sociala medier.

Har du anställda? Då ska du ha en policy för sociala medier.

När Thomas Jackson, psykiatern som utredde frågan om apatiska flyktingbarn åt regeringen ansökte om medlemskap i nazistiska Svenskarnas Parti blev det väldigt tydligt hur gränsen mellan privatliv och yrkesliv hänger ihop. Tankar väcktes genast om att hans politiska åsikter färgat hans uttalanden som läkare. Vilket är ett högst rimligt antagande.

Kopplingarna mellan privat, personlig och representant går inte att förneka eller förminska. Det går heller inte att kräva av personalen att de ska vara tysta eller sakna åsikter. När det gäller anställda på universitet så vore det ju snarare skrämmande om de var tysta.

Hur tar man fram en policy?

  • Berätta för medarbetarna som förväntas av dem.
  • Fråga medarbetarna vad de tycker är rimligt att förvänta sig av dem.
  • Medvetandegör medarbetarna om hur sociala medier fungerar, genom att utbilda skapar man eftertänksamhet.

I mitt arbete har jag hjälpt många företag och organisationer att arbeta fram policy för sociala medier.

En bra policy gör att de anställda vågar uttala sig i sociala medier och vågar ta ställning eftersom de vet vad som förväntas av dem. Mina erfarenheter visar att väldigt många tror att gränsen går tidigare än den egentligen gör och därför är tysta helt i onödan.

En bra policy för sociala medier ska ge medarbetarna stöd och trygghet. Inte vara ett regelverk fyllt med pekpinnar och krav på självcensur.

 

//Henrik

 

 

Länkar:

http://hesselbom.blogspot.se/2014/06/samst-pa-twitter.html

http://www.vk.se/1212694/universitet-utan-policy

http://hnrkskld.com/forelasare-sociala-medier/